Woolness

Av de cirka 1 000 ton ull som produceras i Sverige varje år slängs omkring 70 %, samtidigt som 1 745 ton ull importeras från länder som Australien och Kina. Ull kasseras ofta som en biprodukt inom köttindustrin, där kvaliteten inte prioriteras. Kortfibrig och felklippt ull är oanvändbar för garn och textilier, och bristen på infrastruktur och kompetens gör det olönsamt för svenska fårägare att ta tillvara på ullen. Detta leder till att svenska företag importerar ”färdig ull” från olika delar av världen (ofta med större klimatavtryck och sämre djurhållning), eftersom den är betydligt billigare än den svenska, ”lågkvalitativa” ullen.

Projektet syftade till att ta tillvara kortfibrig ull och förädla dess egenskaper för nya användningsområden genom en materialdriven designprocess. Arbetet delades in i faser där gemensamma experiment (tinkering) genomfördes i helklass för att utforska ullens egenskaper. Därefter arbetade jag individuellt med att utveckla en produktidé baserad på insamlad kunskap. 

Tidsåtgång: 3 veckor individuellt projekt + 3 veckor gemensam research

Individuellt projekt

Genom research insåg jag snabbt ullens mångsidighet. Jag började med att lista de sätt på vilka ullens egenskaper redan används. Listan blev lång, och det verkade utmanande att hitta ett unikt användningsområde. Jag valde att fokusera på de egenskaper som intresserade mig mest: ullens vattenavstötande förmåga, dess isolerande egenskaper, samt dess hygieniska och smärtlindrande effekter.

Första tanken var att egenskaperna kunde utnyttjas i en flytväst. Jag föreställde mig flytvästen som ett underställ med flytförmåga, försedd med en räddningskrage som håller huvudet uppe om man blir medvetslös, till följd av hypotermi. Tanken var att ullen skulle hjälpa till att hålla kroppen varm i kallt vatten.

För att undersöka om idén var genomförbar testade jag flyt- och- absorbtionsförmågan, hur ”kliig” olika typer av behandlad ull var, om det var möjligt att eliminera lukten av blöt ull, samt om ullens egenskaper i samband med detta förändrades.

Testerna visade att jag hade överskattat ullens flytförmåga. Ull kan fortfarande kännas torr och varm efter att ha absorberat vatten motsvarande upp till 30 % av sin egen vikt, men denna isolerande egenskap försvann snabbt i kallt vatten. Lukteliminering visade sig också påverka ullens flytförmåga negativt.

Det stod även klart att den kortfibriga ullen i flytvästen/våtdräkten inte kändes bekväm mot huden. Jag ville därför prova om ullens värmande effekter bibehölls med flytvästmaterial (syntettyg) mellan huden och ullen. Efter att ha klippt upp en flytväst och gjort tester på flytvästmaterialet kunde jag konstatera att ullen saknar värmande effekt om den inte placeras direkt intill huden.

Jag flyttade mitt fokus från vatten till ullens ”läkande och hygieniska aspekter” och fick idén att göra en rullstolsdyna. På SAM hjälpmedelscentral fick jag veta att dynorna redan är så optimerade att ullen inte skulle tillföra något, och att ull måste vara i direktkontakt med huden för att fungera. 

Ullen ”ropade” att den ville vara mot huden, så jag bestämde mig för att undersöka hur den kunde göras mjuk och icke-stickig. Genom att handkarda ullen blev den så mjuk att jag funderade på att använda den i förband. På apoteket vid Gävle sjukhus frågade jag sjuksköterskor om idén, och de flesta menade att värme kunde lindra smärta, men de visste för lite om ull. Jag testade olika sätt att lägga ull i förband, men det kliade ändå – tills jag lade en kardad bit ull där mitt handledsstöd skavde, och då kliade det inte alls.

I mitt sökande efter mer information om ullens antibakteriella egenskaper stötte jag på en artikel av Jessica Timgren-Forss, som hade använt ull för att läka svåra hudsår på sin häst. Själv har jag haft handeksem under lång tid och provade därför att linda kardad ull runt mina fingrar, och dra en vante över. Redan nästa dag märkte jag skillnad. Jag hade trott att ullen skulle klia, men den hade helt motsatt effekt och kändes varm, mjuk och lindrande. Här hade jag hittat något fantastiskt! Jag insåg att många, som i likhet med mig, lider av torra händer skulle bli hjälpta av en sådan vante i mjukt och skönt material. Vanligtvis använder jag handkräm på natten, men den kladdar. Här hade jag hittat en naturlig lösning som kunde behandla torra händer utan kladd! Jag började genast designa en bekväm och lätt vante, eftersom mina första prototyper kändes instängda och sträva.

Jag landade i den här designen. Det är viktigt att vantarna inte känns trånga, men ändå skyddar de hudpartier som är drabbade av eksem. Vantarna har försetts med elastiska band vid ändarna för att hålla ullen på plats och möjliggöra justering. Vantarna ska tillverkas i merinoull för optimal komfort, vikt och andningsförmåga, men kan även finnas som budgetalternativ i bomull eller lin. Huvudsaken är att materialet andas och känns skönt mot huden.

Jag hade behandlat mina händer med ull i två dagar, när vi gjorde ett studiebesök i Stockholm. Resan, och avbrottet i ”ull-arbetet”, gav en påminnelse om behovet av att kunna medföra handskar och ull på resor och vid övernattningar. Jag tänker mig att handskarna och ullen ska ligga i ett fodral, ungefär som ett glasögonfodral tillverkat i naturmaterial. I ”kitet” kan även ingå en liten kardningsborste som underlättar det tidskrävande momentet att handkarda ullen.

När jag hade färdigställt vanten började jag dock snegla på mina andra idéer – att behandla skavsår och häl-/fingersprickor – och jag insåg att jag inte ville släppa dessa tankar. Det finns en uppsjö av hudvårdsprodukter där ull skulle kunna vara till fantastisk hjälp. Därför skapade jag Woolness: ett företag som tar tillvara ullens fantastiska förmåga att lindra hudbesvär. Ullvantarna är således bara en del av ett större koncept.

För att det här konceptet ska bli verklighet krävs dock mer forskning om ullens hälsofrämjande effekter, annars låter det hela som ”kvacksalveri”. Detta tror jag är en av anledningarna till att företag som Mills och Blisswool inte har fått större spridning. Jag inser att jag bara har skrapat på ytan av något som skulle kunna bli väldigt stort och jag är säker på att så snart etablerad forskning finns tillgänglig kan ullen starta sitt segertåg.